Jag har börjat med D-vitamin inför vårt första ivf försök.
Såhär står det om det på Fertilitetsguiden och jag har kopierat direkt därifrån.
Vitamin D3
Det finns 2 varienter av vitaminet, D2 och D3. D2 är
vegetabiliskt och D3 kommer från en animalisk källa. D3 är lättare för
vår kropp att ta upp och mer biologiskt aktiv. Om du inte vegetarian,
är detta att föredra.
Vitamin D klassificerats även som ett hormon, eftersom det kan
produceras i huden efter exponering av dagsljus. Brist ökar risken för
cancer, hjärtsjukdom, depressioner, diabetes, autism och förtida död.
Med maten får vi ytterst lite D-vitamin jämförelsevis. Det är ett
steroidhormon, som våra könshormoner testosteron och östrogen.
D-vitaminet påverkar uttrycket av hundratals gener i de flesta av
kroppens celler. Potentiellt kan det därför ha nästan vilken effekt som
helst i kroppen. Det är normalt svårt att få i sig farliga mängder
D-vitamin. Att D-vitamin kan påverka fertiliteten hos kvinnor är känt
sedan tidigare, men ny australiensisk forskning visar att även mäns
fertilitet påverkas av D-vitamin. En undersökning bland nästan 800 män
med fertilitetsproblem visade att en tredjedel av männen hade låga
halter av D-vitamin i kroppen.
Dos vuxna: 2 000–4 000 E dagligen. 1000 mg kan höja ditt AMH.
Blodvärde: Vanligt referensvärde är 75-250, ur fertilitetssynpunkt
anses 125-200 optimalt.
Sola, 15-30 min i stark sol, med gott om bar hud (utan solskydd), men
utan att bränna dig. Mycket effektivt, ger femdubbla dagsbehovet /
minst 10 000 E. Fungerar i Sverige bara ordentligt mitt på dagen
maj–augusti. Det räcker inte hela året om du inte regelbundet åker på
semester söderut. Enkel tumregel: solen måste upp minst 45 grader över
horisonten (så att din skugga är kortare än du) för effektiv
D-vitaminbildning, annars filtreras nästan all UVB-strålning bort i
atmosfären. En del läkare rekommenderar solarium denna tiden på året,
ca 15 min/vecka. Risken för D-vitaminrelaterade sjukdomar är betydligt
större och farligare än cancerrisken.
Fet fisk - ca 350 gram fisk om dagen behövs. Konserverad i burk ger
mindre.
Ägg - behövs 35 ägg/dag
Lättmjölk / margarin med tillsatt D-vitamin - behövs 13 l lättmjölk
eller ett kg margarin/dag
Bra att veta! Männsikor som lever i smutsiga städer får inte i sig lika
stora mängder D-vitamin som de som bor på landet, eftersom smoggen
absorberar solens ultravioletta strålar!
Sen har jag äter jag ju Folsyra, omega 3 och vitamin b12.
Kolla in Fertillitetsguiden för andra tips! RIKTIGT BRA INFO DÄR!
Good luck .
tisdag 13 januari 2015
måndag 12 januari 2015
En paus
Nu är väl väntan över på ett sätt. Vi har varit på första mötet på Sahlgrenska. Först blev jag ledsen för behandlingen blev inte planerad som jag trodde. och den där känslan när vi på nått sätt kommit i mål gjorde att jag rann över av känslor.
Kärleken var med och stöttade hela tiden, för trots att vi skall gå igenom det här ihop är det mest fokus på mig.
Vi kommer i allafall få göra långa protokollet. Varför vet jag inte men jag antar att det beror på mina oregelbundna menscykler och cystan jag hade på ena äggstocken.
Jag kommer äta provera för att framkalla mens i 10 dagar med start den 25/1.
På första blödningsdagen ska jag börja spraya med suprecur i 2 veckor och därefter skall det kontrolleras om jag är nedreglerad.
Om jag är det ska jag börja med Gonal F injektioner och sen är det dags för äggplock.
Eftersom att jag har 2 autoimmuna sjukdomar (psoriasis och hypotyreos) kommer jag försöka göra allt för att lugna ner mitt triggade immunförsvar. Nu inför första IVF kommer jag inte krångla med "riktiga" mediciner för man vet ju aldrig om det går. Trots att jag i nuläget inte tror det. Ja jag vet att jag är negativ.
Så jag äter mitt val vegetarian , folsyra, d vitamin och omega 3. Omega 3 och d vitamin sägs vara bra vid just autoimmuna sjukdomar och om man har d vitaminbrist förstås. Så jag gör ett försök.
Enligt kliniken är dem varken för eller emot. Så det är upp till var och en.
Däremot ska man tydligen inte experimentera med naturtillskott under ivf då dem oftast är "kraftfulla" och sjukvården får tydligen inte uppmana patienter till alternativ medicin.
Rörigt men aah. Det här blir väl min vardag.
Jag blir väldigt sällan sjuk och drabbas inte ofta av virus och smittsamma sådana som typ vinterkräksjukan. Så jag har under många år anat att mitt immunförsvar är aggressivt.
Men häromdagen blev jag sjukare än sjukast! Hög feber och kraftig förkyld, ja allt på en gång!
Problemet med mig är att jag alltid är flera steg före i huvudet. Kan aldrig riktigt slappna av och leva i nuet. Jag borde egentligen bli bättre på det och jag borde passa på att leva för dagen.
Vårt första ivf försök kanske går vägen, och i såfall är jag världens lyckligaste.
Men jag är så rädd att bli besviken.
Mitt Tsh låg senast på 1,24 så det ligger bra. Det gör inget om det stiger eller sjunker mer men så länge det inte är över 2,0 är det ingen fara.
Hörs snart igen.
Kärleken var med och stöttade hela tiden, för trots att vi skall gå igenom det här ihop är det mest fokus på mig.
Vi kommer i allafall få göra långa protokollet. Varför vet jag inte men jag antar att det beror på mina oregelbundna menscykler och cystan jag hade på ena äggstocken.
Jag kommer äta provera för att framkalla mens i 10 dagar med start den 25/1.
På första blödningsdagen ska jag börja spraya med suprecur i 2 veckor och därefter skall det kontrolleras om jag är nedreglerad.
Om jag är det ska jag börja med Gonal F injektioner och sen är det dags för äggplock.
Eftersom att jag har 2 autoimmuna sjukdomar (psoriasis och hypotyreos) kommer jag försöka göra allt för att lugna ner mitt triggade immunförsvar. Nu inför första IVF kommer jag inte krångla med "riktiga" mediciner för man vet ju aldrig om det går. Trots att jag i nuläget inte tror det. Ja jag vet att jag är negativ.
Så jag äter mitt val vegetarian , folsyra, d vitamin och omega 3. Omega 3 och d vitamin sägs vara bra vid just autoimmuna sjukdomar och om man har d vitaminbrist förstås. Så jag gör ett försök.
Enligt kliniken är dem varken för eller emot. Så det är upp till var och en.
Däremot ska man tydligen inte experimentera med naturtillskott under ivf då dem oftast är "kraftfulla" och sjukvården får tydligen inte uppmana patienter till alternativ medicin.
Rörigt men aah. Det här blir väl min vardag.
Jag blir väldigt sällan sjuk och drabbas inte ofta av virus och smittsamma sådana som typ vinterkräksjukan. Så jag har under många år anat att mitt immunförsvar är aggressivt.
Men häromdagen blev jag sjukare än sjukast! Hög feber och kraftig förkyld, ja allt på en gång!
Problemet med mig är att jag alltid är flera steg före i huvudet. Kan aldrig riktigt slappna av och leva i nuet. Jag borde egentligen bli bättre på det och jag borde passa på att leva för dagen.
Vårt första ivf försök kanske går vägen, och i såfall är jag världens lyckligaste.
Men jag är så rädd att bli besviken.
Mitt Tsh låg senast på 1,24 så det ligger bra. Det gör inget om det stiger eller sjunker mer men så länge det inte är över 2,0 är det ingen fara.
Hörs snart igen.
lördag 13 september 2014
Surmus och bitter som fan
Här kommer det där bittra inlägget jag velat skriva SÅ länge.
Jag håller på riktigt på att bli bitter och galen. vart jag än är och vem jag än pratar med känns det som om jag blir provocerad. Jag har inga barn som ni vet men jag längtar så enormt mycket efter egna barn. Rädslan att aldrig kunna få några skrämmer mig varje dag, paniken när jag försöker planera ett liv utan barn river sönder mitt hjärta.
Jag pratar ofta om hur jag ska göra när jag är mamma, vad mina barn ska ha för rutiner ( använder uttrycket "mina barn" för att det går på automatik) hur länge jag ska vara hemma under mammaledigheten och vad jag ska tänka på.
Men i regel vet jag ingenting, jag vet inget om föräldraskap. Jag har kompisar med barn, yngre syskon och många syskonbarn så erfarenheten finns, men i de situationer är jag bara lektant, moster, storasyster och mammas kompis. Jag vill inte bara vara detta. Jag vill också vara mamma...
Jag är rädd för att bli ännu mer bitter. Just nu är det den olidliga väntan som gör mig galen! Vi pratar om resor i vår och jag vet ingenting! kommer jag vara gravid? kan jag flyga då? kommer vi hålla på med ivf ?
Inget går att planera och jag antar att det bara är att acceptera läget.
Men jag måste komma över detta och jag måste vara stark! Jag har alltid varit en stark och glad människa som tagit mig igenom stora tragedier. Jag borde klara av detta också!!!
Jag ska bli glad igen - det måste jag lova mig själv.
bitter.se
Jag håller på riktigt på att bli bitter och galen. vart jag än är och vem jag än pratar med känns det som om jag blir provocerad. Jag har inga barn som ni vet men jag längtar så enormt mycket efter egna barn. Rädslan att aldrig kunna få några skrämmer mig varje dag, paniken när jag försöker planera ett liv utan barn river sönder mitt hjärta.
Jag pratar ofta om hur jag ska göra när jag är mamma, vad mina barn ska ha för rutiner ( använder uttrycket "mina barn" för att det går på automatik) hur länge jag ska vara hemma under mammaledigheten och vad jag ska tänka på.
Men i regel vet jag ingenting, jag vet inget om föräldraskap. Jag har kompisar med barn, yngre syskon och många syskonbarn så erfarenheten finns, men i de situationer är jag bara lektant, moster, storasyster och mammas kompis. Jag vill inte bara vara detta. Jag vill också vara mamma...
Jag är rädd för att bli ännu mer bitter. Just nu är det den olidliga väntan som gör mig galen! Vi pratar om resor i vår och jag vet ingenting! kommer jag vara gravid? kan jag flyga då? kommer vi hålla på med ivf ?
Inget går att planera och jag antar att det bara är att acceptera läget.
Men jag måste komma över detta och jag måste vara stark! Jag har alltid varit en stark och glad människa som tagit mig igenom stora tragedier. Jag borde klara av detta också!!!
Jag ska bli glad igen - det måste jag lova mig själv.
bitter.se
lördag 6 september 2014
fantisera
Ni som kämpar på vägen mot ett barn, brukar ni drömma er bort och fantisera hur han/hon ( nej jag kommer inte använda hen för det är töntigt) kommer se ut eller vad ni ska köpa för vagn etc. ?
Jag gör det OFTA och jag känner mig så jäkla barnslig efteråt, men jag kan inte sluta... Spänningen är olidlig och längtan är enorm.
Jag gör det OFTA och jag känner mig så jäkla barnslig efteråt, men jag kan inte sluta... Spänningen är olidlig och längtan är enorm.
IVF
Dagarna går relativt fort, nu är vi inne i september. I oktober kommer vi förhoppningsvis få vår kallelse till första mötet. Det brukar i regel komma en månad innan själva tiden är.
Jag har varit sjuk i veckan och jag antar att det är den vanliga influensan som de flesta har nu. Feber och ont i halsen har varit mina övergripande symptom.
Jag har även riktigt ont i magen och har haft i ett par dagar till och från. Jag vet inte vad det är som gör så ont, hoppas inte att det är mina äggledare som krånglar. Ska kontakta gyn i veckan om det fortsätter.
Jag äter levaxin i vanlig ordning, dosen ligger på 50mg nu så jag ska tillbaka och ta blodprov i mitten på september för att se om dosen är okej eller om den behöver höjas yttlerligare.
Hoppas ni mår bra.
Jag har varit sjuk i veckan och jag antar att det är den vanliga influensan som de flesta har nu. Feber och ont i halsen har varit mina övergripande symptom.
Jag har även riktigt ont i magen och har haft i ett par dagar till och från. Jag vet inte vad det är som gör så ont, hoppas inte att det är mina äggledare som krånglar. Ska kontakta gyn i veckan om det fortsätter.
Jag äter levaxin i vanlig ordning, dosen ligger på 50mg nu så jag ska tillbaka och ta blodprov i mitten på september för att se om dosen är okej eller om den behöver höjas yttlerligare.
Hoppas ni mår bra.
lördag 30 augusti 2014
Fin låt.
Det är tabu att prata om barnlöshet. Konstigt nog kliver de flesta fram när det är "över". När det efterlängtade barnet anlänt. Det är sällan man hör om folk som verkligen försöker. Jag själv har varit jätteöppen, men jag kanske får ångra det? Tänk om det aldrig kommer fungera? Då vet ju de flesta att vi försökt.
Sen är det såhär att ALLA litar på någon, som litar på någon som litar på en annan. Så de flesta vet att vi försöker men jag vet inte att dem vet.
Numer berättar jag inte om vårt problem. Folk frågar mig men jag orkar inte berätta. för standardfrågan är " Men.. ni kommer alltså kunna få barn fast via ivf?"
Ja. det vet jag ju inte, men vi hoppas ju på det.
Jag tror att jag kommer bli en suverän mamma. Fan, jag som har så mycket kärlek att ge, varför ska det krångla?
Jag måste säga att jag tycker synd om mig själv, man måste erkänna det. Jag får mig själv att framstå som ett offer för jag ÄR ett offer. Vi är offer ihop jag och min man.
Men det säger vi inte högt, bara här på bloggen där ingen vet vem jag är.
När jag blivit mamma ska jag visa för er vem jag är, den dagen den glädjen!
Något som är jobbigt är att vi har ett rum i huset som är till för vårt framtida barn. Det rummet står tomt nu, ful färg på väggarna och inte alls inrett. Där inne ska vårt barn sova. Vårt barn skall bo där och jag tänker inte röra rummet förrän vi lyckats!
Men tänk om, tänk om det inte går?
Då kommer rummet för alltid att vara tomt.
och jag kommer bli påmind om det onda.
Är vi en av dem som lyckas direkt? Är vi den procenten som aldrig lyckas?
Jag förstår inte... LÅT OSS BÖRJA MED IVF NU!!!!!!
Sen är det såhär att ALLA litar på någon, som litar på någon som litar på en annan. Så de flesta vet att vi försöker men jag vet inte att dem vet.
Numer berättar jag inte om vårt problem. Folk frågar mig men jag orkar inte berätta. för standardfrågan är " Men.. ni kommer alltså kunna få barn fast via ivf?"
Ja. det vet jag ju inte, men vi hoppas ju på det.
Jag tror att jag kommer bli en suverän mamma. Fan, jag som har så mycket kärlek att ge, varför ska det krångla?
Jag måste säga att jag tycker synd om mig själv, man måste erkänna det. Jag får mig själv att framstå som ett offer för jag ÄR ett offer. Vi är offer ihop jag och min man.
Men det säger vi inte högt, bara här på bloggen där ingen vet vem jag är.
När jag blivit mamma ska jag visa för er vem jag är, den dagen den glädjen!
Något som är jobbigt är att vi har ett rum i huset som är till för vårt framtida barn. Det rummet står tomt nu, ful färg på väggarna och inte alls inrett. Där inne ska vårt barn sova. Vårt barn skall bo där och jag tänker inte röra rummet förrän vi lyckats!
Men tänk om, tänk om det inte går?
Då kommer rummet för alltid att vara tomt.
och jag kommer bli påmind om det onda.
Är vi en av dem som lyckas direkt? Är vi den procenten som aldrig lyckas?
Jag förstår inte... LÅT OSS BÖRJA MED IVF NU!!!!!!
fredag 29 augusti 2014
K O S T E N
Jag lägger om min kost, pusslar med vitaminer och mitt levaxin varje dag.
Jag försöker förbereda mig för IVF och jag vet inte riktigt hur eller vad jag gör - men jag antar att allt som inte är dåligt är bra.
Hur har ni det? Vem är du som läser? Barnlös? icke barnlös? Berätta gärna.
Jag vet ingenting om IVF egentligen. Jag vet att det kommer bli tufft, kanske ledsamt, kanske roligt, kommer vi lyckas? Kommer vi inte lyckas? Ja allt hänger väl egentligen på det. Uscha vad mycket frågor!
Längtar tills vi blir kallade till vårt första möte, hoppas hoppas vi får starta ganska fort efteråt. Men vad jag läst kan det dröja ytterligare månder innan man i regel får starta med behandling.
Jag orkar inte vänta mer.
Tack och lov är babyboomen över här i min stad, de flesta i min årskull har redan fått barn, jag har några vänner som har barn och några som inte har.
Men trots min ålder frågar många när var och hur det är dags. I början sade jag oftast som det var - att vi inte kan utan hjälp. Men numer bryr jag mig inte, för ingen annan bryr sig väl?
Jag säger "jodå, det kommer" eller " Jo någon gång vill vi väl ha barn"
Tack och lov har jag huset att greja med, nya projekt ofta! Känns skönt!
Jag försöker förbereda mig för IVF och jag vet inte riktigt hur eller vad jag gör - men jag antar att allt som inte är dåligt är bra.
Hur har ni det? Vem är du som läser? Barnlös? icke barnlös? Berätta gärna.
Jag vet ingenting om IVF egentligen. Jag vet att det kommer bli tufft, kanske ledsamt, kanske roligt, kommer vi lyckas? Kommer vi inte lyckas? Ja allt hänger väl egentligen på det. Uscha vad mycket frågor!
Längtar tills vi blir kallade till vårt första möte, hoppas hoppas vi får starta ganska fort efteråt. Men vad jag läst kan det dröja ytterligare månder innan man i regel får starta med behandling.
Jag orkar inte vänta mer.
Tack och lov är babyboomen över här i min stad, de flesta i min årskull har redan fått barn, jag har några vänner som har barn och några som inte har.
Men trots min ålder frågar många när var och hur det är dags. I början sade jag oftast som det var - att vi inte kan utan hjälp. Men numer bryr jag mig inte, för ingen annan bryr sig väl?
Jag säger "jodå, det kommer" eller " Jo någon gång vill vi väl ha barn"
Tack och lov har jag huset att greja med, nya projekt ofta! Känns skönt!
onsdag 27 augusti 2014
I väntan på LillaO
Skriver mina första rader här. Efter 4 år utan skydd och 3 år av försök har vi nu nått det jag vill kalla ett nytt kapitel. Under OP i vår konstaterades det att båda äggledarna var blockerade och vi kunde alltså inte bli gravida på naturlig väg. Inte konstigt att det aldrig tog sig, fanfanfan... Vår värld (mest min som tog beskedet hårdast just då) rasade samman. Min man förstod inte förrän en tid efter...
Alla ägglossningsstickor, alla skengraviditeter månad efter månad var en skam! Jag var arg på sjukvården som kunde upptäckt detta tidigare, mig själv som månad efter månad trodde det äntligen tagit sig och framförallt gud. om han nu finns, varför? I mitt liv har det varit kaotiskt och man kan säga att min uppväxt var kass. Men jag träffade mannen med stort M och nu var det dags för mig att få bilda en egen trygg familj, bygga mitt eget bo.... Men mer motgångar väntade mig.
Efter flertal pergotimekurer, massa andra naturläkemedel, sex varannan dag och 3 år senare får vi veta att allt var förgäves.
Nu väntar vi på vår tur i IVF kön. Vi kommer tillhöra Sahlgrenska och vi skall bli kallade senast 13 november (vårdgarantin) Så nu väntar vi...
Jag hoppas så djupt i mitt hjärta att vi kommer lyckas. Om inte på första så gärna på andra och om inte på andra så gärna på tredje... Men vad händer OM vi inte lyckas? Vart ska jag ta vägen då? Hur ska jag leva?
Orolig och rädd.
Men ni får gärna följa mig och min man på vår resa mot vårt barn - vi kallar den LillaO.
Alla ägglossningsstickor, alla skengraviditeter månad efter månad var en skam! Jag var arg på sjukvården som kunde upptäckt detta tidigare, mig själv som månad efter månad trodde det äntligen tagit sig och framförallt gud. om han nu finns, varför? I mitt liv har det varit kaotiskt och man kan säga att min uppväxt var kass. Men jag träffade mannen med stort M och nu var det dags för mig att få bilda en egen trygg familj, bygga mitt eget bo.... Men mer motgångar väntade mig.
Efter flertal pergotimekurer, massa andra naturläkemedel, sex varannan dag och 3 år senare får vi veta att allt var förgäves.
Nu väntar vi på vår tur i IVF kön. Vi kommer tillhöra Sahlgrenska och vi skall bli kallade senast 13 november (vårdgarantin) Så nu väntar vi...
Jag hoppas så djupt i mitt hjärta att vi kommer lyckas. Om inte på första så gärna på andra och om inte på andra så gärna på tredje... Men vad händer OM vi inte lyckas? Vart ska jag ta vägen då? Hur ska jag leva?
Orolig och rädd.
Men ni får gärna följa mig och min man på vår resa mot vårt barn - vi kallar den LillaO.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)